EU-myndigheter inrättas för att samordna nationella myndigheter för att fatta gemensamma beslut. Genom att exempelvis bestämma vilka produkter som får säljas, enas om varornas tekniska standard eller vilka metoder för marknadskontroll som ska tillämpas i medlemsstaterna, ska EU-myndigheter förverkliga idén om EU:s inre marknad.
 
– De senaste tjugo åren har ett trettiotal nya EU-myndigheter etablerats. Det unika med dessa organisationer är att de ska forma och styra nationella myndigheter, vilket har visat sig innebära en rad svårigheter och utmaningar, säger Sven-Olof Junker. Hur dessa utmaningar hanteras för att komma överens om gemensamma beslut är den övergripande frågan i min avhandling.
 
Avhandlingen visar att inrättandet av EU-myndigheter medför en rad motsägelsefulla konsekvenser. Nationella myndigheter blir både mer och mindre lika varandra, framför allt för att de separat förväntas kunna ta hänsyn till specifika nationella omständigheter och kunna formulera egna lokala mål. I vissa avseenden medför EU-myndigheter att konkurrens etableras mellan nationella myndigheter, vilket förändrar hur de gemensamma besluten fattas och vilka faktiska val som görs.
 
– Jag visar att EU-myndigheter måste vara flera typer av organisationer på samma gång. De tillskrivs motstridiga förväntningar som i många fall blir svåra att omsätta i handling. Därför menar jag att vi kan förvänta oss stabila skillnader mellan vad EU-myndigheter sägs göra, och vad som faktiskt görs i praktiken. Det som i teorin kallas för organiserat hyckleri, säger författaren.

För mer information, kontakta:
Sven-Olof Junker, Institutionen för Företagande och Ledning vid Handelshögskolan i Stockholm
Tel. 0704-21 66 43
svenne.junker@hhs.se