Professor Tore Ellingsens tal:

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, ärade pristagare, mina damer och herrar,

”Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.” 

Så säger Astrid Lindgren om huvudpersonen i bilderboken Känner du Pippi Långstrump. Pippi har fångat två tjuvar och fått dem att gråta, men ger dem till avsked varsin guldpeng att köpa mat för.  
Astrid Lindgren var hoppfull och visionär, men inte naiv. Hon såg att inte alla makthavare är goda eller ens ansvarsfulla. I Mio min Mio har riddar Kato ett hjärta av sten – och mot ett hjärta av sten hjälper enkom det svärd som smitts i tusentals år.  

Vilket är då det magiska svärd som kan skära i sten? Det svärdet är lagen som skapar rikedom och rättvisa.  

En gång rådde den starkes rätt – lagen var härskarens ord. Men så småningom har Suveränens dekret och infall, i land efter land, fått ge plats för Parlamentets lagar och frivilliga avtal. Svärdet är vårt att gemensamt lyfta. När den politiska makten är öppen för demokratisk tävlan är det vi tillsammans som bevakar och byter ut regeringar. Även när vi råkar lyfta i otakt, som här i Sverige under hösten, utför vårt gemensamma svärd sitt magiska verk utan att spilla en droppe blod.  
Men hur är det med den ekonomiska makten? Vem bevakar och byter ut bolagsägaren? Ofta är svaret att det inte behövs något svärd. Även bagaren med ett hjärta av sten säljer gott bröd till skäliga priser. För om brödet smakar illa, eller är för dyrt, blir bagaren utan kunder.  

Fast på marknader som inte rymmer mer än ett eller ett fåtal företag har kunderna ingen annan stans att gå. Där behövs svärdet. De flesta länder har myndigheter som reglerar transporter, post-och teleföretag, vattenverk, kraftnät och banker. De har också myndigheter som bevakar att stora företag – till och med i bageribranschen – inte missbrukar sin makt. Man får inte utestänga nya bagare, med bättre recept, från marknadsplatsen.   

Hur ska vi sporra mäktiga företag att handla i samhällets intresse? Ett gott regelverk måste balansera många mål. Å ena sidan vill vi uppmuntra goda prestationer – å andra sidan vill vi inte spendera skattepengar i onödan. Å ena sidan vill vi beskatta övervinster – å andra sidan vill vi inte utplåna vinster som gör att företaget kan överleva. Å ena sidan vill vi att välskötta, produktiva företag ska få växa sig stora – å andra sidan vill vi inte att de gamla företag, som var bäst igår, ska stå i vägen för de nya som kommer att vara bäst imorgon.   

I generationer har vi funderat – och gått bet – på dessa frågor.   

Jean Tirole insåg att vi behövde nya verktyg för att hitta svaren.  Med spelteorins hjälp har han visat hur vi kan förstå beteenden på marknader med ett fåtal aktörer – hur företagens beslut beror på deras möjligheter att rationalisera, deras information, och deras möjligheter att teckna bindande avtal.  

Han har visat hur vi bör tygla naturliga monopol när regleraren har mindre information än företaget.  Han har visat hur regleringsmyndigheter själva kan bli spelare, och hur reglerna bör styra även dem.  Han har visat hur konkurrenslagar bör spegla egenheterna i varje enskild bransch – från banker, via telekommunikationer, till sökmotorer och sociala nätverkstjänster.
 
Dear Professor Tirole. Once upon a time, we sought a magic sword that would cut through any stone.  Then, one day a new blacksmith arrived. He forged many swords, each of them stronger and more flexible than any we had seen before, and he showed us which sword cut which sort of stone. Finally, on each sword, he engraved Voltaire’s commandment:  Un grand pouvoir impose une lourde responsabilité. – With great power comes great responsibility.

You are that blacksmith.

It is an honor and a privilege for me to convey to you, on behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences, our warmest congratulations.  May I now please ask you to step forward and receive your prize from the hands of His Majesty the King.