Jesper Roine, Docent på Stockholm Institute of Transition Economics vid Handelshögskolan i Stockholm  kommenterar de två pristagarna:  

Priset till William Nordhaus och Paul Romer är både väntat och oväntat. Väntat i bemärkelsen att båda funnits med i spekulationer om tänkbara pristagare under lång tid, men oväntat i bemärkelsen att få nog tänkt sig att de skulle få priset samtidigt.  

Romer får priset för sina insikter om hur ”idéer” på ett fundamentalt sätt ändrar förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. Till skillnad från de flesta insatsvaror och produkter har idéer egenskapen att en persons användande av dem inte påverkar möjligheten för en annan att använda samma idé samtidigt. Detta betyder i sin tur att idéer har ”positiva externaliteter”, alltså att den som skapar en idé kommer att bidra till utveckling med mer än vad den ”privatekonomiska kalkylen” tar i beaktande, vilket i sin tur har viktiga implikationer för ekonomisk tillväxt. 

Nordhaus, å sin sida, får priset för sitt arbete med att integrera ekonomiska modeller i en värld där miljön både påverkas av och påverkar ekonomin. Fokus ligger på hur ekonomisk aktivitet skapar utsläpp av växthusgaser (främst koldioxid), vilket leder till uppvärmning och därigenom påverkar förutsättningarna för livet och därigenom förstås också ekonomin. En parallell till Romers forskning finns i förekomsten av ”externaliteter”, men i detta fall är de negativa. Om vi inte tar betalt, genom att till exempel beskatta koldioxidutsläpp, kommer enskilda aktörer att släppa ut för mycket koldioxid jämfört med vad som är samhällsekonomiskt optimalt.

Bådas bidrag handlar om fundamentala förutsättningar för långsiktig ekonomisk tillväxt och används flitigt i en rad sammanhang, i allt ifrån hur vi ska utforma policy för tillväxt skapande (varför det kan vara klokt att subventionera grundforskning, till exempel) till försök att uppskatta konsekvenserna av global uppvärmning (som i den så kallade Stern rapporten, till exempel).