I artikeln belyses att det är viktigt att förstå att stödet till Ryssland går till demokratistödjande civil verksamhet utan anknytning till staten, samt till miljöprojekt.

Biståndsminister Matilda Ernkrans har också gått ut och tydliggjort att man ska stoppa den lilla del som går till statliga universitet. Demokratistöd är svårt och en långsiktig insats, men ändå tyder den rådande forskningen på att den har en viss positiv effekt på demokratinivån, om än inte så stor, menar Anders Olofsgård.

Effekten beror också på exakt vad för typ av insatser man lägger pengarna på, och föga förvånande påverkar nivån på repressionen i det mottagande landet möjligheterna att göra skillnad på kort sikt. Enligt Anders Olofsgård ska det dock betonas att även om demokratistödjande bidrag i sig sannolikt inte leder till en direkt demokratisering, så kan stödet främja och underlätta en sådan process om en öppning för demokrati uppstår. I sådana skeden är trovärdig information, ett starkt civilsamhälle, och en levande opposition starkt främjande faktorer för en positiv utveckling. Vidare bör det också betonas att fungibilitet, dvs när insatser inom ett specifikt område inte har så stor påverkan därför att mottagarlandet svarar genom att minska sina egna insatser inom samma område, sällan är ett bekymmer med demokratistöd. Detta beror på att demokratistöd går till grupper och insatser som en auktoritär regim inte själv stöder finansiellt, förklarar Anders Olofsgård. 

Demokratistödjande insatser är alltså ett av få möjliga sätt att stödja de progressiva krafter i Ryssland som vågar stå för en annan framtid för landet. Inte minst i en så osäker situation som den nu rådande är möjligheterna att det blir av betydelse inte oväsentliga.